Recension november månads marmit meny
Med några danssteg och trallande på låten ”Those were the days” är det troligt att kvällens värd planerar sin meny. Marmiternas förväntningar på kvällen är alltid högt ställda när första måndagen i månaden närmar sig och vi skall bjudas på och tillreda en nyskapad meny.
Nu hade plötsligt veckan för mötet flyttats och hör och häpna för de skånska Marmiterna blev det till självaste Mårtens dagen. På just denna dag slog oss Heikki med häpnad och valde ett traditionellt tema som förde oss ”back to those days”. Var det gås med krås?? Nej, nej nu var det sjuttiotalet som gällde.
Dessbättre har vårt Marmit sällskap föryngrats och i gänget fanns det givetvis några som inte hade upplevt detta celebra decennium. De lät sig ändå lockas med till skramlet av grytor och en och annan skröna från åldermännen och vips så hade det trollats fram en meny.
Förrätt, sparris risotto med varmrökt lax
Kvällens förrätt sparris risotto med varmrökt lax tar oss egentligen inte in i den mörka höstmånaden utan enligt mitt tycke lyckas Heikki att påminna oss om en kommande grönskande vår. Ett glädjeämne denna mörka novemberkväll.
Vid bordet kunde man höra en viss oro för att risotton skulle bli en tung förrätt men nej då, här serverades en perfekt tillredd rätt som med sin syrlighet och fräschör retade smaklökarna. Givetvis var det skilda omdömen kring huruvida den kallrökta laxen skulle dominera smakmässigt i risotton. Risotto är ju rätten som lagas under lång tid och som matas ständigt med buljong och kärlek. Hemligheten idag var nog att rätten fick sin krämighet med en lagom parmesandos vilket gjorde att den passade som entrérätt. Vinet Evidence Riesling 2022 fick till och med vår vinexpert att utbrista:” jag är sjukt överraskad, Riesling och syra wow.” Alkoholfritt alternativ var en Riesling Leitz eins, zwei zero vilket även passade bra.
Huvudrätt, flamberad peppartournedos
I byggnaden anrika Parapeten råder eldningsförbud och på grund av brandrisken uteblev flamberingen.
Från flera ur gänget som var med Då hörs ett sus när huvudrätten serveras. De drömmer sig tillbaka till ungdomens dagar när var krog med klass som paradrätt hade Tournedos på menyn. Hade värdarna lyckats? Ja, omdömena var både ärliga och nostalgiska. En stekt ”köttabit” som vid tillagningen bundits upp för att skapa jämnstora bitar var mästerligt tillredd av köttkockarna och fick omdömet ”vansinnigt gott”. En eloge till kockarna. Presentationen på tallriken var sjuttiotal med färgglada grönsaker. Apropå färg så kom då kritiken: i Parapetens dunkel kan man klara en tallriks presentation men här var de vakna Marmiterna kritiska mot färgen på såsen. Ett litet minus men smaken kom till sin rätt. Potatisbakelsen som serverades till ”köttabiten” var god men kanske drunknade kryddsmakerna i såsens djup. Vinvalet till denna sjuttio talare blev Lynx Label Petit Syrah som hade en sötaktig karaktär men bedömdes ok till pepparkryddan. Alkoholfritt alternativ blev öl 1664 från Frankrike vilket även passade till rätten.
Dessert, Citronkladdkaka med lakritsgrädde
En elegant dessert som av någon bedömdes som nyskapande med grymma smaker. Dock menade kritikerna att namnet kladdkaka inte var korrekt emedan den inte var tillräckligt kladdig. Detta är förstås en effekt av att ”kagorna” serverades solitärt och ej var bakad som en tårta. Varje tallrik spritsades med lakritsgrädde och uppläggningen var grundligt genomtänkt. Med ett hallon på topp och strösslad choklad på denna ”kaga” som final gick ändå Heikkis meny ut med flaggan i topp. Ja, ja självklart skall jag nämna det intelligenta draget att servera Irish coffee till desserten. Denna bereddes omsorgsfullt och trots detta fanns det skilda åsikter om mängden whisky i dryckeskärlet. En lärdom från de kunniga är att Irish coffee dricks inte med sugrör. Alkoholfritt alternativ var Captain Morgan rom 0,0 % som fungerade bra.
Marmiterna genom Carl-Olof tackar värdarna för en väl genomförd kväll i den gastronomiska andan.