Marmiterna nåndagen den 7 maj 2018

Svågrarna slog till igen, med Mats vid rodret. Mannerströms menyer var förebild för fiskrätterna. Uppiggad på italienska var ledstjärna för efterrätten.

Förrätten med många tillbehör till den rögade ålen åtföljdes på klassiskt manér av en utsökt variant på Rantzows kavring samt mörkt öl och malörtsbaserad snaps. En god starter , men dessvärre blev äggröran överkokt.

Huvudrätten blev en riktig höjdare, men en för många av oss sällan inmundigad delikatess. Kärt barn har många namn ; Uer, (större) Kungsfisk eller Rödfisk heter denna läckra firre från de norska havsdjupen. Ibland benämns den , felaktigt, även havsaborre. Till fisken serverades en blandning av fänkål, paprika och tomater mm. Flera av oss uppskattade mycket denna syrliga blandning; någon tyckte att den skar sig mot fisken. Föredömligt ute- lämnades såväl potatis som ris(otto) till rätten; därigenom behöll rätten sin lätthet. Som dryck serverades en lagom fruktig och frisk chardonnay från Jura.

Efterrätten, Tiramisun, bestod i denna version av fruktkompott, mascarpone- kräm samt kex i apelsinjuice och likör. Till denna mastiga rätt drack vi en söt riesling från Nya Zeeland, som med sitt inslag av apelsin passade utmärkt till det sötsyrliga på tallriken .Efterrättskockarna lyckades inte helt med att få den rätta, halvfasta konsistensen på anrättningen, kanske beroende på valet av kyl i stället för frys ?

Sammantaget , som vanligt vad gäller Mats/Carl-Olof, en mycket genomtänkt och lite ovanlig komposition, som kockarna inte i alla delar levde upp till.

Bosse/Sekreteraren